ta mig tillbaka

nu är jag hemkommen ifrån världens finaste land, tunisien.
men det känns fel, det känns som om de sista dagarna bara rusade förbi. det känns som om man inte riktigt hann ta farväl av alla fina människor. idag har jag bara lipat och lipat och bilderna och minnena har rusat förbi i huvudet hela dagen. allt känns tufft och oförberett och allt jag verkligen vill, allt jag just nu tänker på, det är att åka tillbaks dit. tillbaks till tunisien. tillbaks till den fina solen och den trygga stämningen på Hotel Abir.

men att bli bemött utav världens bästa pappa är bland det bästa som finns. all saknad och all kärlek som jag velat ge honom under de två veckor då vi varit ifrån varandra fick jag chansen att visa nu. och inte nog med det, under den tid då jag varit borta hade han tagit sin tid och målat om mitt rum. gjort mitt rum till världens finaste. tusen tack!


och tårarna de fortsätter att strömma ner medans någon ny show har dragit igång där borta. där borta, någon helt annan stans.