nivet då det börjar pirra i magen

thisiitsss.
Underbar dag, underbara människor, underbart väder (okej inte riktigt) och underbara kläder (mjao, det kunde varit bättre.)

Vi besökte vår gamla skola idag på vår långrast. Och liksom, jag tappar byxorna (inte hakan för den tappade jag igår på träningen -.-), allt var omgjort och allt var så himla undebart och fint och man fick sånt där pirr imagen.
Det skulle inte förvåna mig om jag börjat kurra sådär som katter gör när de mår bra. (jag tror de gör det iallafall?)

Vår gamla lärare, så godhjärtat och helt sådär mysig värre som hon är, saknar oss, men kanske inte lika mycket som vi saknar henne. För ibland får man faktiskt en sån där jag-vill-bli-liten-och-gå-på-mellanstadiet-känsla och då, då mår man sådär himlarns jätte uberfjatt bra, bra för att man vet att vår mellanstadietid ändå var den bästa.

Vår förra skola var bäst och det kommer den alltid att vara.
Vår gamla lärare kommer också alltid att vara bäst och henne kommer vi aldrig att glömma. :*

Vår tid på vår gamla skola var verkligen den härligaste tiden på länge och de åren kommer vi att bespara.
De fantastiska och händelserika, kärleksfulla och kanske inte alltid fullt så underbara åren kommer föralltid att vara besparad ni vet där inne, så att man kan tjuvkika ibland när man mår lite halvdålig och väcka de där underbara och helt fladderrullan-trullan minnena till liv igen.

De minnen som ruskar om en och håller en vid liv. (L)